Efter att ha tillbringart vintern vid bindstädet och i en trång liten gymnastikhall med plats för endast små precitionskast kom jag äntligen ut på vårbete och fick lufta stela kastleder. Snön hade försvunnit mer fort än kvickt och omvärlden har intagigt ett spectra av färger som inte är vita. Tyvärr inte vid något vatten, och med endast en "kast-tuss" fastbundet på tafsen, men att få komma ut och kasta, i sol och stundtals kraftiga vindbyar är guld värt.
Är för tillfället sjukskriven med ett vätskefyllt knä som värker och har sig, men det är lärorikt att filma sig själv och kunna se i efterhand och få tänka till lite hur man gjorde, varför det blev som det blev och vad man kan förbättra och träna mer på. Iår har jag en önskan att träna på distanskast lite extra, målet är 30 m och jag har 4,30 m kvar... Får väl avlägga rapporter allteftersom, och se om jag har vad som krävs nu när jag går ut med detta offentligt, eller om jag väljer att ångra mig och fiska mest ;D måste iallafall börja lära mig att titta på linan/linbågen i bakkasten och inte bara gå på känsla eller blindkasta Jag har iallafall turen att ha en bra kastinstruktör med en stor portion tålamod till hands.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar