5 dagar i tystnad

eller så vart det iallafall när mobilen OCH sim-kortet samtidigt gav upp hoppet om livet. (Varning: Låna aldrig ut era mobiler med kort till era döttrar) Bilder, musik, telefonnummer, anteckningar, filmer... ALLT borta. Och den där backuppen man alltid talar om att skaffa sig... den hann jag ju inte med... Jag som alltid varit(är) ett mobilfreak... står plötsligt utan... jag vet ju knappt vilken dag det är eller hur mycket klockan är utan mobilen... och alla telefonnummer... puts väck... Nåja, nytt kort är på väg, men det tar ju tid i dessa helgdagar... Lite nyttigt är det också att våga vara utan... våga vara inte nådd... men mest jobbigt... Kommer jag inte upp till jobbet imorgon så beror det på mobilförlusten... Den var ju även min väckarklocka... Rest in Peace dear cellphone!!