Flugfisket introducerades i mitt liv när jag mötte kärleken. En karl som inte bara hade flugfiske som hobby utan som livsstil. 2004 var året vi möttes. Samma år sattes flugspöt i näven på mig. Något som jag är oerhört tacksam för. Tack Joakim!
Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt. X-antal gånget snärtade jag linspetsen i ansiktet på mig själv, vilket gjort att jag gärna övningskastar UTAN fluga några gånger innan ”allvaret” börjar.
Fick även chansen att gå kurs hos Gunnar Rask Nielsen.
”Varför kasta till andra sidan, när man kan gå dit? Det handlar inte om att kasta långt, utan att presentera flugan för fisken så den nappar." Ord som jag har tagit med mig.
Givetvis är det roligt att få fisk. Men det viktiga för mig är ändå att komma ut och njuta av vattnet, vinden, omgivningen. Ett underbart plus är alla härliga vänner man fått via fisket. Inte minst alla grymma Flygirls.
Personligen finner jag njutning i när jag får till det där ”perfekta kastet”.
Kastet som för att det ”sjunger” i grejjerna.
Man känner det direkt. Bakkastet. Framkastet. Linan vill sticka. Linan vill bara sticka framåt mot horisonten.Den känslan gör att hela jag ler inombords.
Jag är långt ifrån fullärd. Det hoppas jag att man aldrig blir, så man har mycket nytt att lära och se fram emot.
Jag borde träna på mina kast mer.
Men det är mycket man borde.
Just nu nöjer jag mig med att bara njuta.
Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt. X-antal gånget snärtade jag linspetsen i ansiktet på mig själv, vilket gjort att jag gärna övningskastar UTAN fluga några gånger innan ”allvaret” börjar.
Fick även chansen att gå kurs hos Gunnar Rask Nielsen.
”Varför kasta till andra sidan, när man kan gå dit? Det handlar inte om att kasta långt, utan att presentera flugan för fisken så den nappar." Ord som jag har tagit med mig.
Givetvis är det roligt att få fisk. Men det viktiga för mig är ändå att komma ut och njuta av vattnet, vinden, omgivningen. Ett underbart plus är alla härliga vänner man fått via fisket. Inte minst alla grymma Flygirls.
Personligen finner jag njutning i när jag får till det där ”perfekta kastet”.
Kastet som för att det ”sjunger” i grejjerna.
Man känner det direkt. Bakkastet. Framkastet. Linan vill sticka. Linan vill bara sticka framåt mot horisonten.Den känslan gör att hela jag ler inombords.
Jag är långt ifrån fullärd. Det hoppas jag att man aldrig blir, så man har mycket nytt att lära och se fram emot.
Jag borde träna på mina kast mer.
Men det är mycket man borde.
Just nu nöjer jag mig med att bara njuta.
2 kommentarer:
härliga bilder och text och visst är det så att kärleken kan få oss att gå det mest oanade vägar, flugfiskevägen tex. :D
tack Wickan!! <3
tack själv... <3
/W
Skicka en kommentar