Min morfar var fiskare i den Finska skärgården och jag minns alla de somrar jag tillbringade där och hur roligt det var att få följa med ut i den gamla träbåten som doftade av tjära. Det var nog där mitt intresse för fisket kom att födas, trots att det dröjde ganska länge innan det mognat klart....jag minns rensbordet och fiskröken nere vid strandkanten, och solen som alltid sken? Jag har ett roligt minne då jag och min kusin fått en hink med småabborre och löjor som vi ville ge till granngårdens katter. Vi traskade glada i hågen in i deras trädgård och knackade på. Ingen var hemma men vi såg att köksfönstret stod lite på glänt... vilket resulterade i att vi kastade in alla fiskarna, en efter en, genom fönstret och kände oss riktigt nöjda över att katterna fått ett så gott skrovmål... Hur det kunde tänkas sett ut i grannens kök är jag lyckligt ovetandes om...
1 kommentar:
Hehe, Jag smålog åt hysset med abborrarna och köksfönstret. Man har ju många fiskeminnen från det att man var barn, men ett som jag har gemensamt med dig är betydelsen av en nära släkting som engagerade sig i att man fick komma sig ut på fiske.
I mitt fall en farfar som ofta fick se sitt eget fiske gå om intet bara för att jag skulle få fiska.
Intressant blogg! Jag kommer definitivt fortsätta att läsa den. Snygg hårfärg också förresten, samma som mig ;)
/Roger Öhlund
Skicka en kommentar